Fy så kallt det är!! Brrr...

Jaha, så var det lucia idag då. Tyvärr ingen bra dag för mig. Har varit iväg på bowenbehandling pga min värk och nu har jag extremt ont överallt! Jag vet att det blir bättre sen, men resan dit hade jag gärna hoppat över. Det är så jobbigt nu med kylan å allt att jag tyvärr inte klarade av att vara ute under den ynka timmen som dottern hade lusseuppvisning på dagis, eller rättare sagt skulle ha haft... Snacka om att känna sig som en urusel människa! Jag önskar att jag hade haft nån annan åkomma, nåt som inte sätter så många hinder i vardagen. Men sån´t går ju tyvärr inte att välja, så man får väl bita ihop som vanligt...

Hösten kom och gick, lämnade inga direkta spår, var rätt händelselös när jag tänker efter. Men nu har snön lagt sig och det vankas jul. Första julen i nya huset trodde jag, men ack vad jag bedrog mig. Svärmor har ju slagit på stort och bjuder på skidsemester i Österrike, så vi åker på självaste julafton strax efter lunch. Blir alltså inte ens Kalle Anka iår. Känns jättekonstigt! Men det blir väl bra det med, hoppas jag.

Det enda riktigt anmärkningsvärda som har hänt under hösten är att jag har genomgått diverse tester. Nu har jag bara slutbeskedet att vänta från reumatologen om jag har Sjögrens syndrom eller inte. Allt pekar mot att det blir en diagnos men har jag otur (vilket brukar vara fallet) så kan jag behöva utsättas för en biopsi innan beskedet står klart. Bläää! Sen är jag under utredning av husläkaren för mitt ständigt dåliga mående, och där ser det ut att bli en annan diagnos, som gjorde mig ganska tung i sinnet. Mycket jobbig period just nu alltså. Jag känner hur jag mer och mer drar mig undan mina vänner, ja t.o.m. min familj. Har aldrig önskat att min mamma vore här så mycket som nu... Hon hade tröstat, hon hade stöttat, hon hade vetat vad jag skulle göra för att må bättre. Känner mig fullständigt tom inuti. Jag agerar på ren automatik, likt en robot, eller så svämmar känslorna över och jag blir outhärdlig för omgivningen att hantera. Mitt hjärta blöder och jag kan inte göra något åt det. Önskar det fanns hjälp att få...

Ringde pappa idag. Han har sålt sitt hus och flyttar snart ännu längre norrut. Men det var skönt att höra hans röst, nykter för omväxlings skull. Vi pratade länge. Mest om släktforskning faktiskt. Jag mindes att nån sagt att vi har blått blod i ådrorna och undrade var det platsade in i historien. Faktiskt både spännande och mycket fascinerande! Att det kan förekomma så mycket kul i just min släkt. Har funderat på att byta efternamn och då kanske det blir något adligt istället, eller en helt ny stavning på mitt nuvarande namn. Vem vet?! Dessutom är det ju lite lockande att eventuellt gifta sig nu under semestern...
Jag och mannen i fråga förlovade oss en julafton för många år sen. Då var det självklart att mamma skulle vara mig närmast vid en ev. vigsel, men sedan hon så tragiskt gick bort (i alldeles för unga år) har hela bröllopsbiten tappat sin glans för mig. Men det senaste året har jag verkligen brutit ner alla tankar i sina enkla beståndsdelar och rannsakat min själ, och jag har börjat anta uppfattningen kanske... Att kanske en dag, blir det min tur att stå framför prästen. Även om mamma inte kan vara med fysiskt, så är hon säkerligen med på ett annat plan. Det är vad jag tror i alla fall. Och snart är det nyår. Något mamma älskade runt nyår var den tv-sända balen i Wien. Där satt hon klistrad framför rutan och drömde sig bort till alla wienervalser... Nu ska jag befinna mig i Österrike precis under den tiden mamma var som lyckligast, visserligen en bra bit ifrån Wien, men åh vad lockande det är att gifta sig i just Wien medan balen pågår... Närmare mamma kommer jag nog aldrig igen...

Imorgon ska jag iväg till ett möte om ev. praktikplats. Är inte alls upplagd för det och värre blir det av att en av mina nya grannar är ansvarig på platsen, och han har minst sagt en udda syn på saker å ting. Snart går väl skitsnacket i byn igen...

Nu ska jag ta en ny omgång värktabletter och gå å lägga mig. Imorgon är en annan dag...

Bläääää för målarfärg!

Nu har jag målat färdigt alla barnens rum, i diverse färger å mönster (bilder kommer sen). Är så urless på allt vad målarfärg heter så jag kan spy för mindre. Men det blev jäkligt bra om jag får säga det själv. Nu är alla knoddarnas viljor tillgodosedda, nu är det bara resten kvar... Just nu är hela vardagsrummet fullt av diverse bokhyllor, skåp, sängdelar, tv-utrustning och ca 2000 kartonger (nja, kanske inte riktigt så många) mm och jag kan inte röra mig! Hjälp! Jag kvävs långsamt till döds...
Det är då jag sakta men säkert kommer ihåg att vi har en fin liten trädgård, med pool ju... Å trädgårdsmöblerna står fint uppställda och bara väntar på lite sällskap... Men nähä, då börjar det regna! Tar fram en Ben & Jerry istället -stelfrusen... Suck! Det är jobbigt att må bra. Sätter mig ner och tittar igenom posten. Reklam, reklam, reklam och ...ett brev! Första posten till nya adressen! Sprättar våldsamt upp det och börjar läsa. Det är från semesterfirarna på båten. Svärmor har plitat ner några rader om vädret och att dom är i Danmark nu, sen brister jag i gråt... Simon och Tim har själva skrivit några rader vardera, dom saknar oss... Och då känner jag av hela mitt hjärta hur mycket jag saknar mina ungar, dessa olydiga, gnälliga, bråkiga och krävande minimänniskor, mina underbara små älsklingar!! Tårarna forsar nerför kinderna och jag känner hur trött jag är på att flytta. Låt detta passera fort så jag kan få hem mina barn!
Pratade med dem för några dagar sen och de två små ville hem till mamma. Lillan fick luren sist och det första hon sa var "när kommer ni och hämtar oss?"
Aj... den visste var den tog... Sen storgrät hon. Jag bet ihop medan krokodiltårar rann.

Nu är min Ben & Jerry lagom smält, mums! Ska svepa den och dra mig tillbaka för natten. Sambon har tagit över målandet så jag kan pusta ut och vila upp mig inför morgondagens flyttande av möbler. Sen kanske man kan börja piffa till lite. Men det blir en sak för framtiden.
Gör som jag - ta en paus emellanåt.
Pausa vidare...

Dagen D och livet ler äntligen mot mig!

Nuuuuuuu är lyckan gjord!! JIIIIIIIPPPPPPIIIIIEEEE!!!!!!!!!! Inte nog med att jag för tre dagar sen fick en medicin som verkligen hjälper mot pollen, så att jag nu kan vara ute som en normal människa (för det vill man ju såååå gärna i 35 graders hetta!)..... Idag fick vi nycklarna till vårt alldeles egna HUUUUUUUSSS!!! Jo, det är helt sant!! Vi har gått å blivit med hus, ett kärt litet rött trähus med vita knutar! Barnen får äntligen var sitt rum! Jag får en alldeles egen pysselhörna (slipper trängas med "kontoret") och lekplatsen ligger alldeles intill! Skola och dagis ligger tvärs över gatan, ca 500 meter bort. Allt verkar så perfekt! Ja å det skadar ju inte alls att det finns en tjusig pool med trädeck på tomten :D Grannarna i kvarteret välkomnade oss med öppna armar redan för en månad sen! Känns jättebra att få höra; "åh, va kul att det är ni som flyttar in" redan innan papprena ens var skrivna! Vi är också självskrivna på kvartersfesten i slutet på augusti, alla andra måste osa. Hi Hi! Nu återstår bara att förflytta alla möbler, lådor och kartonger, men den smällen tar jag så gärna :) Jag har ju inget datum att rätta mig efter utan kan ta det precis så långsamt som jag vill, så gissa vem som ligger i poolen med en drink i högsta hugg så länge det varma vädret håller i sig ;)
Åskar å blixtrar som sjutton nu. Men vad gör väl det, jag har ju ett nytt hem!! Ska måla lite först innan vi smäller ihop sängen, så liiiite "hem"-längtan har jag allt nu när jag sitter i min tillfälliga bostad (sen ett drygt år tillbaks).
Planen var att nu när farmor har barnen så skulle vi måla, flytta å göra allt klart så när barnen kommer tillbaks kommer de verkligen HEM. Sina egna rum, målade helt enligt deras egna önskemål (jag har haft total utfrågning ur 'hypotetisk' synpunkt.. "Om vi flyttar så du får eget rum, hur skulle det se ut då??" -helt oskyldigt :P) och med alla sina nygamla leksaker som legat undanpackade sen i april förra året. Lär bli en rätt cool upplevelse! Å bara en sån sak som att jag får mitt alldeles egna kryp-in! R har insett hur viktigt det är för mig att få tid till pyssel å rekreation, så nu har jag haft hög prioritering ska ni veta. Jag får göra nästan som jag vill med att inreda huset och det ser jag fram emot sååå himla mycket!! Löjligt egentligen hur fäst man kan bli vid saker. Har saknat mina grejer nåt enormt. I början var man helt handikappad utan sina egna möbler, bestick, kastruller, gardiner mm mm. Men man vänjer sig ju med tiden. Tyvärr blir man lite vilsen i processen, men det får jag ta igen nu ju, å det med besked! :) Har inte rört speciellt mycket i mammas saker men nu är det hög tid att göra "rent hus".
Klockan e mitt i natten å jag ska försöka sova nån timme innan solen tittar fram igen, så jag orkar hålla upp min drink i poolen imorgon.. *asg*
Natti natti

Dagen D -5 dagar!

Nu börjar det närma sig! Åhhh, jag har fjärilar i magen!! Ska bli så spännande! Sambon jobbar så jag får köra solo... Ska bli sååå skönt att vara barnledig! Alla tre glinen åker med farmor i båten i runt två veckor, beroende på väder, så det blir VERKLIGEN solo...

Tyvärr har jag drabbats av den absolut genom tiderna värsta hösnuvan nånsin och allergi-chock med besked!! Kan inte vara ute alls trots en massa mediciner etc. Men det är ju ändå alldeles för varmt ute. Man bränner sig bara i solen, eller så måste man ha sån där solkräm som bara kladdar. Å solglasögon är ju ett måste för att inte bli totalt bländad, man kan ju bli blind för mindre. Sen måste man ju dricka mycket och drickan är ju i kylen -inomhus- och då måste man gå fram å tillbaka hela tiden, då blev ju hela grejen liksom jättejobbig! Nä, lika gott att stanna kvar inne å.... tja, nåt kan jag nog hitta på att göra... "Vad är väl en bal på slottet..."

Skulle vilja göra så mycket men barnen ska ju inte få veta.. Kanske skulle packa färdigt allt dom ska ha med sig på båtsemestern. Här är väldigt lugnt å skönt idag. Tim har åkt med pappa i lastbilen och kommer inte hem förrän imorgon kväll, så det är bara stor och liten kvar. Ska nog passa på att mysa lite då. När katten är borta dansar mössen på bordet, minsann! Köpte lite jordgubbar innan så nu blir det gubbar å glass! Sen blir det "fredags-mys" ikväll med lite blandade onyttigheter; chips & dip, läsk, godis mm. Mums! Om man skulle vara lite nyttig en stund nu?! Belöningen kommer imorgon, då fyller jag år och tänker bjuda på jordgubbstårta helt traditionsenligt. Det är inte så dumt med sommar ändå...
Simma lugnt!

Solen skiner - och jag är lycklig!

Nu är det så ÄNTLIGEN sommar å varmt (idag iaf), och det bubblar i hela kroppen. En känsla jag är lite främmande för, men jo, visst är det LYCKA! Har varit iväg å handlat, tankat bilen, träffat sjukgymnasten och nu ska jag bara njuuuuuta i det härliga sommarvädret... Blir nog till att skriva brev, har ju en del som snällt ligger å tiger i lådan, men som måste få lite uppmärksamhet snarast. Å varför inte just idag, här å nu?! (När jag präntat klart detta vill säga)

Nu vankas det bättre tider för hela familjen. Barnen är på dagis å fritids till och med onsdag, sen är det midsommarfirande på schemat. Kanske blir det en sväng ner till Eslöv å söta Dolliver med familj på midsommardan eller så...
Sen så har ju den ack så betydande nedräkningen börjat... (för alla er nyfikna..ha ha..) Dagen D -21 dgr... Åh, vad jag längtar!!

Allt verkar vända nu, vi går inte bara mot ljusare tider kalendermässigt, utan det ser så mycket ljusare ut för mig å familjen nu, att man blir lite våt i ögat..*snyft*
Sambon har fått ett jobb å det kan tänkas ge en nätt liten inkomst. Jag har visserligen fått en preliminär diagnos om "sjögrens syndrom", en reumatisk sjukdom, men det är såååå mkt bättre än "MS" -som jag alltså INTE har! *Pust!!* Så nu är det till att vänta på ny läkartid om ca tre månader, men livet é så hääääärligt ändå, eller hur!?!

Jag var iväg på storseans här för nåt tag sen, ett jättebra engelskt par, och det var både häftigt och kul! Satte upp mig på en lista om privat sittning, och döm om min förvåning när det så blev dax -bara dryga två veckor senare... Jag fick träffa den helt fantastiska Fiona Surtees, blev begeistrad och fascinerad, tyckte det var helhäftigt och är fast besluten att fortsätta utforska min "mediala" sida. Eller 'gåva' kanske man skulle säga.. Hur som helst, nu ser jag fram emot ett telefonsamtal från Fiona, som mycket väl kan vara avgörande för min framtid.

Det känns minsann som om livsenergin så sakteliga börjar fyllas på! Ser fram emot så himla mycket, främst alla vänner jag kommer att återse i sommar, de flesta långväga ifrån. Saknar egentligen inte Stockholm så speciellt mkt, alltså jo, visst är det ett litet paradis på sitt sätt, men det är ju alla goa vänner jag saknar nåt oerhört mkt! (bara så ni vet!!!!) ;)
Sen har det blivit lite tillökning i närmaste vänkretsen så ett å annat dop ligger väl också på menyn över sommaraktiviteter. Nice! Me like a lot!

I morgon ska jag till nån "arbetslivsresurs" som AF fixat, så det lär ju vara bortkastad tid som vanligt. Men undrens tid är inte förbi. Vad som helst kan ju hända! Jag kanske får en praktikplats! Eller ett jobb! Eller..nej, just det ja, AF är ju inblandade...

Aj, vad solen steker! Kanske dax å dra sig tillbaka i skuggan ett tag. Det fläktar så skönt att man inte känner solens krafter förrän man går in. Jaha, då var det ett faktum! Spegeln ljuger sällan (inte min iaf)... Jag kommer alltså att börja fjälla om sisådär fyra dagar! KUL! Så här lagom till midsommar å allt. Äsch, vad är väl ett lager skinn?? Jag har ju så många, eller hur var det nu?!

Ska bli så skoj på midsommar att jag längtar nåt fruktansvärt mycket. I år blir det på Barsebäck's camping, fast utan husvagn... Det får la bli tält då'rå! Det blir iaf ett kärt återseende av gamla vänner, sist "sedda" till julbordet i början av dec. Men nu så, klackarna i taket (ja, eller tältduken får det ju bli)! Nu blir det feeeeest! Party, party hela långa dan! Å jordgubbar så det sprutar ur örona! Hmm... nu fick jag en liten flashback... till Fjäderholmarna å deras gudomliga rökta lax! Det måste vi göra om snart, eller hur Ann!? Fast den här gången med lite kottar då kanske.. :)

Hoppsan! Jag har visst glömt att äta idag! Tyckte väl att magen knorrade lite väl högt. Jag är så uppe i mitt välmående idag att jag helt glömmer att göda det... Ja så kan det gå!
Nu ska jag glassa lite till innan det är hämta-hem-barnen-tajm. Sola lugnt!

Fjärilar i magen

Det är så mycket som händer nu och tyvärr har jag ingen att dela det med. Just nu står hela familjen inför något som kan vara det största som hänt oss någonsin. Inte ens barnen vet vad det handlar om ännu, för det får liksom inte komma ut till "fel" personer. Men jag går omkring med fjärilar i magen varje dag, en blandning mellan skräckblandad förtjusning och fysiskt illamående. Och om en och en halv månad kan det bli verklighet... Måtte gudarna stå på vår sida...
Det är ett himla blåsväder idag men ingenting kan få mig på dåligt humör. Jag är upprymd som en unge på julafton!! Har t.o.m. scrappat en del mitt i all röran här. Ska lägga upp lite bilder sen. Mannen är iväg och jobbar i Danmark denna veckan, så jag är ensam med barn, disk, tvätt, fritidsaktiviteter, pappersarbete, räkningar, ogräs och vildvuxen gräsmatta. Ungefär som vanligt alltså.. och jag börjar bli trött på det. Speciellt nu när lillan ska pottränas. Tror jag tvättar 8 maskiner om dan!! Hade vi bara haft torkskåp eller tumlare, men en fuktig källare får duga i brist på annat. Bara att bita ihop. Jag får ofta frågan "hur orkar du?" och mitt svar är enkelt; jag har ju inget val! Kan ju inte skita i allting även om jag många gånger skulle vilja det. Men snart blir det ändring... Om jag bara hade nån att babbla med när jag bubblar över, så kanske man inte spricker av alla känslor.
Känslor... Lycka, glädje, oro, spänning, rädsla, hoppfullhet, längtan, inre ro, tvekan, viljestyrka!
Nu ska jag ställa mig på crosstrainern en stund å stirra ut på regnet som öser ner... och hånskratta!!

Varför drabbar allting oss?!?

Jag är så himlans ledsen att alltid behöva råka ut för en massa skit! Nu är det dax igen. Är inlagd på sjukhus med min minsta som inte mår bra alls. Och just idag mår även jag skit. Det är på dagen två år sen min älskade mamma gick bort och såren är INTE läkta! Hade behövt hennes stöd nu...
Lillsnäckan har kritiskt låg nivå av blodplättar och får inte lämna sängen utan skyddshjälm. Läkarna är rädda att hon trillar och slår sig, då kan hon förblöda om det vill sig illa. Det såg mörkt ut igår när vi kom in akut och värdena idag var sämre. Hon har fått dropp idag som skulle boosta hennes imunförsvar, bara halva kuren -resten får hon imorgon. Man hoppas "kickstarta" produktionen av blodplättar och kan nu bara vänta och se. Känns tryggt att de skickar alla prover till Lunds universitetssjukhus och konfererar med MAS om ev åtgärder. Men det är ju inte utan att man känner sig totalt hjälplös!
Dessutom har jag begåvats med tre barn som inte alls gillar att se på tv/film utan hellre tumlar runt utomhus. Inte den bästa sysselsättningen när man börjar blöda för minsta lilla. Försök få in det i skallen på en envis å mycket bestämd treåring som är rastlös bortom alla gränser...
Nu sover hon. Det borde jag också göra, men tårarna flödar och jag är fruktansvärt arg! Arg för att jag inte kan hjälpa min dotter, arg för att jag inte kan kontrollera situationen. Jag har inte ätit på snart två dygn. Vill inte. Kan inte. Blotta tanken på vad som skulle kunna hända...(gud förbjude)...gör mig totalt vettskrämd. Har en stor klump i magen. Skönt att veta att man har vänner som stöttar, tack alla, ni e för goa!
Hör min dotters ord eka i huvudet; mamma jag älskar dig, du e bäst. Hon kramade min hand så hårt... Men nu sover hon. Vågar knappt smeka hennes lilla kind, tänk om hon får en blödning... Mitt lilla hjärta, om jag ändå kunde göra något för dig.

Jag älskar dig / mamma

I vårens tecken

Nu är påsken undanstökad och våren har kommit för att stanna. Har varit ute med hela familjen och försökt få lite ordning på tomten, trots att den inte är vår, men så länge vi är kvar här kan det ju se lite fint ut, eller hur! Dessutom är ju faktiskt några plantor och buskar mina så det är väl knappast för mycket begärt att jag håller efter det lite...

Igår var jag förbi mina ursöta gudbarn, å fy vad dom växer! De har precis passerat 5-månaders gränsen och är jättegoa att prata och jollra med... Det är ju inte utan att man blir lite sugen själv, men LUGN alla oroliga läsare, det blir inte fler barn för vår del. Vi har gjort vårt och lämnar över till vänner å bekanta nu (tycker Alexander och Saga behöver få syskon så småningom *blink, blink*). Jag hoppas bara kunna bli en bra förebild och ett stort stöd i livet för Moa och Nova, mina små sockergryn.

Vad gäller bostad så kanske vi har en lösning innan sommaren är slut. Svärmor (hör å häpna) har bestämt sig för att hjälpa till, och det säger inte liiiiite, ni som vet vem det handlar om!!
Har varit och tittat på ett stort och fint hus i Munka, precis bredvid en skola, där vi skulle kunna få en underbar tillvaro. Bara slippa de 8 milen körning om dagen vi har nu för att lämna och hämta barnen på skola och dagis. En mindre semester för de slantarna... Men än vågar vi inget annat än hoppas...

Sen har ju tyvärr ena bilen gått sönder, så nu är det samåkning på hög nivå eftersom bussen inte går ut på detta hållet. Känns ganska surt att sitta och vänta i timmar för att våra scheman inte går ihop. Men om jag bara får ordning på min värk kanske jag kan börja cykla snart...
Jag har småstartat lite med att promenera, antingen ute i det vackra vårvädret eller inne på trampmaskinen. Det går ju inte fort fram direkt, men huvudsaken är ju ATT det blir gjort över huvud taget. Sen får jag väl stå ut med att alla andra hann "komma i form" innan sommarens sol & badande å själv ser man ut som en malplacerad valross. Men, men...

Vad gäller scrappandet så har det varit ganska klent den sista tiden. Visserligen mycket annat i farten men ändå. Har ingen pärlfloss kvar å jag som äääääälskaaar pärlfloss!! Tycker det är användbart till så mycket. Börjar faktiskt få lite panik och prestationsångest eftersom det snart är dax för Oskarsscrappen, men det löser sig väl (hoppas jag)... Har fått lite bilder på underbara Saga så jag har något att scrappa med (tack så jättemycket Ann). Hoppas nu på inspirationshjälp av högre makter!!

Det får nog avsluta mitt inlägg. Det är skola och dagis imorgon (6/6) och jag ska på hockey (tro't eller ej) på kvällen, Rögle möter ju mitt gamla hemmalag Aik, så det måste jag ju se! Sist vart det massor av blodspill, undrar hur "städad" den här matchen blir?!? Bara jag inte blir sämre.. Har ju legat i maginfluensa (BIG TIME) i några dagar men mår ganska okej idag *pust*.
So long för denna gång,

Födelsedagsyra!

Nu har årets födelsedagsyra börjat och först ut var mellangrabben, som idag blev officiell 6-åring! Snart blir det dax för skolan, sen körkort, egen lägenhet, fru å barn... HJÄLP!! Vart tar tiden vägen?? Mammas lille 'mys' får allt stanna hemma nåååågra år till... (vaddå separationsångest?!? *visslar förstrött*) Nu gäller det att ladda om batterierna tills på torsdag, då är det sambons tur att fylla år. Nya planer, nytt kalasande, sen en panikartad andhämtning till innan äldsta grabben har födelsedag! *PUST!* Tur att lilljäntan inte "ploppade ut" förrän i april... Men med påsken mitt i allt, å scrapmässan i Hbg plus en massa nya rehab.planer för mig, så är det ganska fullt upp ändå, tycker jag!


Jo alltså, idag fick jag höra ngt som jag väntat på läääääänge!! Min läkare har inte brytt sig nåt vidare de senaste åren, men nu när Ängelholm har satt ihop ett sproilans rehabteam då har han vaknat till! Fr.o.m. måndag ingår jag i detta team i 6-8 veckor. Målet är att fokusera intensivt på patienter med långvarig smärta som liksom hamnat "i kläm". Perfekt! tycker jag. Kunde inte regeringen ha kläckt denna briljanta idén för ett år sen, eller nåt... *grrr*
Men bättre sent än aldrig!


Ja nu händer det ju MASSOR i mitt liv och det är ju jättekul och spännande. Men... (för det finns ju nästan alltid ett 'men') ...hur ska jag då ha tid över att scrappa?? *snyft* Å jag som ville vara igång med ångan uppe när Oskarsscrappen hägrar. Nu vet jag inte om jag har tid nog att varva ner å fokusera på mitt skapande.. Men vad är det dom säger.. "Det får bli som det blir, när det inte blev som det skulle"...


So long my friends,

Vårtecken?!

Nu har ju snön äntligen börjat smälta bort och det ser riktigt grönt ut på vissa håll. Värmen kommer väl så småningom, antar jag. Men är det verkligen vår i luften?! Nog för att syrenen stod i knopp redan för tre veckor sen, men sen blev det -6 grader i några dagar. Vågar man hoppas nu?! Jag tillhör den lilla skalan som älskat varenda snöflinga som fallit, men nu är även jag sugen på lite vår. Och man får ju tacka sin lyckliga stjärna att isen har släppt från vägarna i alla fall...

Härom dan var vi ute en sväng med bilen och när vi skulle svänga in på gården så hör vi bromsar som skriker ganska bra. Det var en mycket ouppmärksam brud som satt klistrad i mobilen och helt missade att vi stannat för att backa in på vår uppfart! Sicket jädra drägg!!!
Såna som hon skulle inte ha körkort!!

Ja ja, sån't é livet, antar jag. Nu ska jag ge mig i kast med några gamla högskoleprov och förhoppningsvis har jag lite ork kvar efteråt att utforska nya studieplanen för hösten 2010. Jag har ju fått för mig att jag ska börja plugga igen. Känns väldigt stort eftersom det var ett tag sen man satt i skolbänken senast, men det löser sig säkert med tiden. Jag kanske "växer med uppgiften" som det så vackert heter...
Ha en skön kväll!

Gamla alster

I gymnasiet vann vi en klassresa till London. Jag ville göra nåt kul med bilderna och detta är resultatet. Mina allra första scrappade sidor. En del bilder som går i serie eller har samma färger har jag försökt knyta samman med liknande layouter/samma mönsterpapper/likadan spets och samma sorts detaljer (tex. eyelets).

Nästa projekt blev album till ett tvillingpar. Här är bara ett urplock av alla sidor.

Sen är det lite blandade LO's om min egen familj.

Och sist men definitivt inte minst, en sida jag scrappade om och till min älskade mamma strax efter hennes bortgång. Dikten skrev jag själv till begravningstalet.

Det var allt för den här gången,

Lilla fröken tjatig...

Hela denna veckan har min minsta varit hemma från dagis. Febrig och slö, har kräkts lite och fått några astmaattacker, men idag märks det att hon är 'frisk'...
Far omkring som en oljad blixt och tjatar; "Mamma, kan du sätta i en film?", "Mamma, jag vill ha dricka", "Mamma, var e mina kritor?", "Mamma, när får jag frukt?", "Mamma, ska vi leka affär?", "Mamma, vet du..?!" *suck* Jag älskar detta lilla charmtroll, men ibland kan det bli för mycket! Det är då jag sätter mig vid datorn å bloggar lite...

Har gjort lite fler LO's och kort som jag tänkte försöka lägga ut bilder på. Hittade även mina första stora LO's (alltså 30,5x30,5) i bildarkivet. Tyvärr blev jag av med pärmen vid flytten, så dessa bilder är allt jag har nu *snyft*...
Har påbörjat ett nytt projekt också. Eller rättare sagt, har börjat fundera på två nya projekt. Det är en väldigt kär vän som ska få två LO's till sin födelsedag (inte förrän i augusti, men det skadar ju inte att vara ute i god tid). Det blir en om hennes far och en om hennes bror, båda avlidna, så jag vill få till det perfekt med all info. Vad jobbade de med? Vilka färger tyckte de om? Vad hade de för hobbies/intressen? Nu tror jag att jag har alla pusselbitar, så nu gäller det 'bara' att lyckas lägga pusslet också! En ganska stor utmaning för mig! Fastän det ofta är kaosartat runt mig så bor det konstigt nog en liten pedant nånstans i mitt inre, jag tänker ofta alldeles för mycket när jag gör en LO. Det är svårt att tänka "utanför ramarna" och allt ska vara PERFEKT innan jag börjar klippa å klistra, vilket ibland sätter käppar i mitt hjul av kreativitet. Tänk om man kunde vara lite mer spontan, ta allting med en klackspark, tänk så mycket lättare allting hade varit då...

Heeej!!

Tack så jättemycket för hjälpen Dolliver! Nu har jag då alltså en alldeles egen blogg. Får se hur det funkar :)

Just nu lyssnar jag på spotify och blir en smula sentimental *snyft*... Saknar min älskade mamma som gick bort för snart två år sen, fast smärtan och saknaden är lika påtagligt kvävande nu som då. Blir väl bättre med tiden, antar jag.
För att bearbeta sorgen och en del ganska tuffa år har jag börjat scrappa. Igår och idag har jag varit hos en jättego vän (dolliver) å bara scrappat, gottat mig samt lagt upp min nya blogg. Ska försöka uppdatera med både bilder och personliga inlägg, sakta men säkert...

Ikväll är jag barnfri och kan ägna tid till att lära mig alla nya trix med fotoredigering jag också blev fullproppad med hos Dolliver.

Tack för att du tittade förbi!